Kärleks-jägaren

I torsdags när jag gick hem från tunnelbanan, svettig och ofräsch efter en dags jobb, så sprang en kille ikapp mig. Han var jättenervös och hasplade ur sig:
- ööh.. det här kanske är en jättekonstig fråga men jag undrar bara om du kanske vill ta en öl med mig någon dag?
Eftersom jag har hört så mycket rykten om stalkers och konstiga folk här i stockholm så tackade jag nej så trevligt jag kunde och hittade på att jag hade en pojkvän som ursäkt. Han önskade mig en trevlig dag och sprang nervöst iväg. Lite gulligt ändå men jag undrade om han frågade många eftersom det hela verkade lite inövat...
 
Sen i söndags när jag satt och fikade med Zoë och Martin så står han plötsligen framför vårt bord, tittar på mig som om han inte sett mig förut, ler och säger nervöst:
- Hej, jag ville bara ställa en fråga. Du får säga nej om du vill men vill du möjligvist ta en fika med mig någon dag?
Jag trodde först han skämtade och sa väldigt förvånad:
- Men du har ju redan frågat mig det? då svarade jag att jag hade pojkvän.
Han såg ut att skämmas rätt mycket, önskade oss en trevlig dag, bad om ursäkt och sprang iväg. Fast han sprang åt fel håll så han fick vända och springa förbi oss igen.
 
Herregud vad vi skrattade när jag berättade att han hade frågat mig samma sak några dagar tidigare. Uppenbarligen kände han verkligen inte igen mig så han måste ju fråga ganska många. Tyckte lite synd om honom, han var så nervös och verkade så snäll. Hoppas någon svarar ja så han slipper springa runt i kvarteret och jaga kärleken....
 
Kom att tänka på allt det här när "Lovinator-reklamen" gick på tvn. Herregud vad jag älskar denna sköna MER-man!
 

Kommentera här: